INSIKTERNAS INSIKT

Hemma igen efter två helt underbara veckors ledighet i Thailand, nu är jag påfylld med massor av inspiration o turkosa nyanser som vill ut på målarduken.

När vi kom till ön Koh Kho Khao efter sex dagar la min kära man beslag på min mobil o dator, vilket var det bästa han kunde göra för jag hade så svårt att slappna av o släppa jobbet. Han märkte att jag fortfarande var inställd på jobb o att hjärnan inte kunde finna ro (han känner mig bättre än mig själv) så han sa – när vi åker hem får du tillbaka skärmarna o jag lovar att hålla koll på dina kära följare. Du kan släppa allt o bara vara o njuta av ledigheten för du behöver vila.

Detta skrev jag dagen innan:

Nu sitter jag här på Koh Kho Khao, en helt ljuvlig plats på denna jord med grönskande natur, fågelkvitter o lugn. En skir vacker fjäril flyger förbi med lätta vingslag o påminner mig om livet. Hur skört livet är o hur fantastiskt mycket det finns att vara tacksam för i alla små ögonblick. Jag älskar vardagen hemma o jobbet o skulle kunna jobba dygnet runt om det vore så eftersom det gör mig lycklig, men det är också viktigt att kunna släppa o koppla bort det för en stund. Vi har semester i två veckor o mycket tid för vila ändå är det så svårt att släppa jobbet. Känner mig dubbel på ett märkligt sätt, jag njuter till tusen av att vara här med familjen o att få uppleva allt det vackra samtidigt som jag inte riktigt kan slappna av helt å hållet. Det finns alltid något mail att svara på, blogg att skriva eller annat som jag känner att jag vill dela med mig av. Men kan det inte få vara så? Jag vet inte, just nu skriver jag bara de ord som kommer till mig o vill ut, jag behöver processa det som sker inom mig. Alla tankar som snurrar, maler o analyseras fram o tillbaka………..

Det tog faktiskt ytterligare tre dagar innan jag kände att hjärnan slappnade av o tankarna stillade sig, då slappnade kroppen av o jag kunde njuta till fullo. Tänk att kroppen behövde så många dagar för att smälta allt o varva ner? Det kanske var några av er som funderade på vart jag tog vägen när jag från en dag till en annan bara försvann från Instagram o Facebook? 

Detta har gett mig en otroligt viktig insikt som jag kommer värna om varje dag framöver för jag vill inte vara så beroende av mobilen o att ständigt vara uppkopplad. När jag fick tillbaka mobilen ville jag knappt ha tillbaka den för jag ville fortsätta vara i detta lugna sköna nuet ett tag till eller kanske för alltid. Så för mig kommer detta året handla ännu mer om mitt inre o måleriet, för intuitionen blir så mycket starkare när yttre påverkan inte får uppmärksamhet utan måleriet, varandet o jag får mer tid tillsammans. 

Jag ser fram emot ett magiskt skaparår med er o jag vet att vi kommer sprida så mycket kärlek till varandra. På söndag startar årets första workshop o det  ska bli fantastiskt kul att få dela drygt tio veckor med er o skaparglädje.

Solsken
Karolina