Innan var jag expert pÄ att pÄbörja nya mÄlningar hela tiden vilket tillslut resulterade i att halvfÀrdiga tavlor tog upp allt utrymme i garderober och förrÄd. För ett halvÄr sedan bestÀmde jag mig för att börja röja bland dessa. De som jag inte hade nÄgon relation till alls slÀngdes, det blev en hel del, nÄgra mÄlades över och avslutades. Det var vÀldigt skönt och kÀndes som en lÀttnad att rensa bort det gamla, lite som att stÀda inom mig sjÀlv.
Det kan tyckas att det Àr slöseri och fel att slÀnga mÄlningar, men det Àr faktiskt upp till var och en (vissa brÀnner upp dom istÀllet), jag tror att det Àr viktigt att göra avslut pÄ nÄgot sÀtt för kunna ge utrymme till det nya i livet. Oavslutade saker, oavsett om det Àr mÄlningar, relationer eller annat, tar massor av energi frÄn oss. Ofta Àr det sÄ att vi snarare behöver vÀlja bort nÄgot och komma till avslut innan vi lÀgger till mer. Annars Àr risken att vi bara fyller pÄ och tillslut blir det för mycket av allt!
DĂ€rför har jag en överenskommelse med mig sjĂ€lv. För att fĂ„ ta fram en ny fin vit tavelduk behöver jag fĂ€rdigstĂ€lla minst en mĂ„lning, ibland fler. Det fungerar och det Ă€r jĂ€ttebra för mig. “Sinnets impuls” (nedan) Ă€r i grunden en gammal mĂ„lning som var signerad och klar men som jag valde att mĂ„la över dĂ„ den kĂ€ndes trĂ„kig och livlös. Den behövde min omtanke och kĂ€rlek för att kunna omvandlas till nĂ„got nytt.
Ut med det som tar kraft – in med det nya!