EN FÖRSTA SMYGLÄSNING

Jag är ju som ni vet igång med att skriva min nya bok, kanske det mest betydelsefulla jag någonsin gjort. Som många av er önskat är den snart verklighet och nu äntligen ska ni få en första smygläsning av inledningen, det är läskigt blottande men ack så viktigt. Tack för att ni är med mig!

“Detta är en bok med samlade bilder på mina målningar samt dess texter. Jag berättar också för första gången min historia om vägen hit, hur olika val och livshändelser har påverkat resan. Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att ett val jag gjorde som tjugoåring skulle vara avgörande för framtiden, för resten av mitt liv! Min intention med denna bok är att jag vill inspirera andra till att det faktiskt kan finnas ett annat syfte med livet än vad vi kanske först tror.

I boken kommer jag att starta min resa som 28-åring kring år 2005 när måleriet kom in i livet och en stor förändring påverkade mig till att göra viktiga avgörande val. Då levde jag i ett förhållande sedan fem år tillbaka och hade precis byggt hus. Jag minns såväl att jag en dag stod i köket i vårt sprillans nya hus och blickade ut över dalen, kände mig helt tom inombords och tänkte: Är det så här jag ska leva resten av mitt liv? Är det verkligen detta som är livet? Är det såhär det ska vara? Är det inte mer än såhär? Är det detta som är lycka? En besvikelse över att det inte fanns mer. Var det verkligen bara detta som livet hade att ge? Känslan av att det saknades något och att det inte var fullbordat vibrerade som ett eko inom mig. Något skavde men jag kunde inte sätta fingret på exakt vad det var just då…………….

När mamma bjöd med mig och min svägerska på en målarkurs hade jag ingen aning om att det var under just den helgen det skulle sås ett frö till en radikal vändning. Jag blev helt uppslukad av färgerna och av att bara få måla hur jag kände i stunden. Det väckte upp glöden inom mig och skapandet helade mig på något sätt. Processen fick mig att blicka inåt och bli uppmärksam på mitt inre, jag kunde inte blunda längre utan kontakten med färgerna gjorde att hjärtats röst blev starkare och livets sanning kom upp till ytan. Det gick inte att förbise hjärtat längre och vad det viskade till mig. Måleriet blev snabbt min frizon där jag fick vara jag och känslorna fritt spelutrymme. Jag fick känna, verkligen känna – att livet hade något mer att ge än det som jag levde mitt i. Färgerna fick mig att lyssna till mitt inre och ju mer jag målade desto starkare blev insikten – jag måste göra något åt min livssituation………………”

Jag hoppas så innerligt att boken kan släppas någon gång i mars april nästa år trots att det är en lång bit kvar men pusselbitarna faller på plats mer och mer för varje dag som går. Ni kommer få vara med i processen kring omslagsbild samt titel, jag hojtar till när det är dags.

Än en gång, tack för att ni är med mig på resan och håller mig i handen!

Solsken
Karolina